En Ode till dig
Sebastian.
Det var bara tur, säkert en på miljonen
Någon kände nån, sen såg vi varann
Det var bara tur, skyll på gravitationen
För jag föll i din famn
Kände igen stilen, kände igen chargången
Och du lät så självsäker och smart
Vi såg solen gå ner-och-upp från balkongen
Det var nog en slags start
Det var bara tur, säkert en på miljonen
Någon kände nån, sen såg vi varann
Det var bara tur, skyll på gravitationen
För jag föll i din famn
Kände igen stilen, kände igen chargången
Och du lät så självsäker och smart
Vi såg solen gå ner-och-upp från balkongen
Det var nog en slags start
Älskling.
För två år sedan blev du en större del av mitt liv än vad jag någonsin kunde ha anat.
Du dök upp och stannade liksom kvar fast jag inte ville erkänna det först.
Just då var mitt liv helt upp-och-ned och det sista jag ville var att dela allt det jobbiga med någon annan än mig själv för så jobbigt var det att erkänna att jag faktiskt inte orkade.
Jag insåg att det inte spelade någon roll för dig och du lyssnade. På allt som jag tidigare bara trott var mitt jobbiga.
Jag kämpade för dig för att kunna kämpa för mig själv.
Sedan var det bara du.
Jag har alltid pratat om dig mycket och ofta, just för att jag inte kunnat låta bli.
Berättat att du gör mig till en bättre människa och att det måste vara det bästa i ett förhållande.
Nu bor vi ihop och har börjat bygga ett liv tillsammans.
Du finns här och påminner mig om att "det bara är väder" och att det löser sig ändå.
Älskling.
Jag försöker berätta det för dig varje dag men inte ens det räcker.
Jag älskar dig otroligt mycket. Tack för att du får mig att älska mig själv.
.
♥
