I miss the way the corners of your mouth looks when you smile, I miss the way that only you can hold me through the night
Han har mjukt hår som ibland glänser i rött av solen.
Han kallar det själv guldigt men jag vet att det är rött för på hakan har han nämligen röda skäggstrån som har ett strävskönt kli när de växer ut lite.
Han har de finaste fräknarna på ögonlocken och på axlarna.
Han har en lock bakom ena örat som syns även om det klipps jättekort.
Han hatar den. Jag älskar den.
Han luktar alltid nytvättad och rent, lukten liksom borrar sig fast och jag älskar när jag känner hans lukt på min kudde. Eller på en kvarglömd jeansskjorta jag ibland sätter på mig dagar då klädpaniken sätter in. Eller dagar då saknaden är stor. Eller dagar jag bara vill känna mig hemma någonstans.
Jag ser på håll att det är han.
Hans nonchalanta gångstil. Lite släpig. Ljusa ögon som ler. Ett leende som leker i mungipan då han ser mig.
Han brukar klia mig på ryggen om morgnarna när jag inte riktigt vill vakna. Jag ligger kvar och låtsas sova bara för att det är så skönt. Cirklar och mönster, ord jag inte kan tyda.
Svepande rörelser i mitt hår. Pussar i nacken och på örat.
Han säger ofta att jag är den finaste. Att han älskar mig. Att jag är fin i håret. Att mina ögon är extra gröna just idag. Att mina smilegropar ovanför ögonbrynen är lustiga och att de kommer fram när jag koncentrerar mig.
Han somnar snabbt och med ett leende på läpparna. Ibland pussar han mig i sömnen, vaknar till med rufsigt hår för att säga "hej" och sedan somna igen och inte minnas det på morgonen.
När vi inte ses på långa veckor skickar han de finaste smsen jag någonsin fått, 40 speciella har jag sparat på mobilen och läser om och om igen.
De är vår inofficiella kärlekshistoria.
Jag älskar dig.
